eatensplace

En lite sak, rotad långt in i mitt huvud, som påminner mig om så fruktansvärt mycket.
Visst, jag kan komma ihåg roliga minnen, och bra minnen, så som när min mamma var tvungen till att låna min högersko när hon skulle ut och gå eller cykla, för att hennes fot var inflamerad.
Jag låg ju i stort sett isolerad, så jag kunde ju inte gå någonstans.

Vid ett tillfälle hade hon tappat min sko när jag cyklade, måste sett jätte roligt ut,
Och det måste sett så sjukt skumt ut, när jag kom gåendes med min ställning och slangar ut ur huvudet, och ändå gick tre gånger snabbare än min mamma, trotts att jag mådde skit.
Men jag kommer även ihåg allt det dåliga, allt som skedde, och allt jag gick igenom.
Det har blivit bättre, och det kommer att fortsätta att bli bättre.

Men det är ändå en väldigt speciell känsla som infinner sig.
Jag vill inte lasta mina problem på någon annan, därför skriver jag på min blogg, så att dom som känner mig vet vad jag går igenom.

Men ja, annars så händer det inte jätte mycket, försöker hitta mig ett jobb så att jag har råd att skaffa mig en bil, så att jag faktiskt kan ta mig runt, och slippa låna föräldrarnas bil.

Annars är det samma gamla vanliga, saknar vardagen om jag ska vara ärlig, saknar skolan.
Och framför allt så saknar jag min underbara flickvän, som jag helst av allt i hela världen bara skulle vilja prata med just nu.

Memphis May Fire – North Atlantic Vs North Carolina
Shinedown – Sound Of Madness