eatensplace

Tankar som far runt i mitt huvud, saker jag vill ha lösta före det är för sent..
Saker jag inte vet om jag någonsin kommer ha ett svar på..
Jag sitter här, och vill bara en gång för alla ha ett svar, en lösning, något..
Något som ger mig lugn och som kan begrava min ångest och min smärta, så att jag kan lämna den långt bakom mig, i mitt förflutna..
Jag har folk i mitt förflutna jag vill säga förlåt till, eller säga hur mycket jag uppskattade dom, men jag får inte chansen till det igen..
Jag har problem som kvarstår oavsett vad jag gör..
Problem ingen lyckas lösa, ingen kan hitta en anledning, eller en lösning..
Så vad fan gör man då?
Ska man bara sitta och ta det?
Vara tyst och snäll och foga sig, inte visa illska och smärta, så att folk runt om en kan låssas om att allt är som det ska vara?
Nej..
Det korta svaret är nej, det långa svaret är nej..
Svaret är allitd nej..
Man ska inte foga sig efter någon annans mall när ingen annan kan förstå hur man har det..
Det är okej att känna smärta, att vara ledsen, att vara rädd..
Det är okej att vara ledsen för saker som är förgågna, saker som ej längre kan räddas.
Det är okej att ha svaga stunder, vi kan inte alltid vara starka..
Men hitta någon som kan vara stark för dig när du fallerar, någon som kan vara ett ljus i mörkret, någon som kan bära din tyngd när du faller.
Var stolt för att du är den du är, och för vad du klarat av.
Var stolt.