eatensplace

En jävla dolk i ryggen, eller ja, det var så det började iaf..
Den har nu växt till ett jävla svärd..
Vilken helvetes jävla månad detta har varit än så länge..

Jag känner så smått att hoppet för mitt liv börjar försvinna..
Först så har jag mått så jävla dåligt, skit länge, av ett jävligt grovt svek..
Men ja, den personen som begick det sveket tycker tydligen inte att jag är värdig, att hon ska försöka gottgöra mig..
Prioriterad som en dammråtta är jag, säg vad du vill, men så är det, om du vägrar att inse det, så försök att betrakta det från en annan synvinkel..

Så avlivade vi våran hund, ungefär där började mina känslor gå över styr..
Och så har jag haft jätte mycket ont, och fortfarande ingen förklaring till vad i helvete som orsakar det.. orkar fan inte med det mycket länge till..
Sen så som att inte det vore nog, så var jag med om en relativt kraftig bilolycka för ungefär 3 dagar sedan, om jag nu räknar rätt..
Min hjärna fungerar inte riktigt optimalt just nu..

Så nu så sitter jag här, och funderar på hur en del människor motiverar sina beslut, och sina val..
Och hur fan dom är funtade för att stödja sina argument som verkligen inte har någon jävla verklighetsförankring alls..
Inom mig så finns just nu endast hat och ilska, kan bara känna annat när jag tänker på mina vänner och min familj..

Varför i helvete kunde inte bilfan ta mig med sig...