eatensplace

And so another journey has come to an end
Another moment passed that will not, will not, come again
Resting in the shade of oak, so it has always been
And its true that I'll miss you but I'll see, I'll see you again
I'll see you again

Så påbörjas den där månaden som jag aldrig någonsin ville skulle komma.
Den som kändes så avlägsen bara för ett litet tag sen.
Men ja..
I dag så försvan en stor del av mig, för att vara iväg i en månad.
Hur överlever man utan sitt hjärta och utan solen?
Hur klarar man sig utan den man älskar?
Kan inte annat än säga att jag har ingen aning.
Och jag kommer aldrig veta.
Det gör förbannat ont, varenda sekund gör förbannat ont.
Och oron och stressen tar kål på mig.
Det är mitt hjärta som åker iväg.
Men kommer det att kommma tillbaka igen?
Så jag vet inte vart jag ska ta vägen, vart jag ska vända mig.
Det finns inget skydd och ingen hjälp att finna.

Så jag måste stå ut, så som jag stått ut med så mycket annat.
Min enda chans är att begrava mig i mina vänner.
Att inte vara ensam.

Om du läser detta, så ska du veta, att jag älskar dig, och att jag kommer oroa mig till den sekunden du kommer tillbaka och jag får träffa dig igen.