Utkast: Oct. 29, 2012
What I've become is what you'd never want to see me be.
I live a life thats full of filth disgrace and apathy.
I travel down a road that's paved and made with this disease.
So, I'd advise don't waste your time and try to save me.
I live a life thats full of filth disgrace and apathy.
I travel down a road that's paved and made with this disease.
So, I'd advise don't waste your time and try to save me.
For the soul of the savior
Mitt namn är Marcus Gustafsson och jag fyller snart 20.
Ändan sedan jag föddes så har jag haft omfattande problem med min hälsa till följd utav min vattenskalle och min cysta på hjärnan, detta har lett till att jag haft mycket huvudvärk och missat mycket i skolan, jag har alltid kastats fram och tillbaka mellan läkare och aldrig fått några klara besked.
När jag var 13 så fick jag en oerhört kraftig huvudvärk, den varade i ett år före det att någon listat ut vad som orsakade det och gjorde något åt det.
Denna någon var dr Patrik Sturnegck i Linköping, en man som jag är oerhört tacksam mot, han har hjälpt mig sedan jag var 7år gammal.
När jag började gymnasiet så bytte jag från Linköpings universitetssjukhus till Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.
Det är ett val jag för evigt kommer att ångra.
Min behandlande kirurg blev dr Magnus Tessel, en läkare jag ytterst sällan såg skymten av, jag fick alltid träffa andra läkare i hans ställe.
Under dom två åren jag var patient hos honom så utvecklade jag en oerhört kraftig huvudvärk, en huvudvärk så kraftig att jag önskar livet ur mig själv när jag har den.
Jag har denna huvudvärk varje dag och har haft det så i två år, jag har kastats fram och tillbaka mellan läkare och aldrig kunnat få ett bra svar på vad som orsakar denna smärta.
Sanningen är den att ingen läkare har tagit min huvudvärk på allvar förrens jag valde att komma tillbaka till dr Stugnegck i Linköping.
Men jag var där den 10/9 i år, med ett löfte om att jag inom en månads tid skulle få träffa en smärtspecialist, om att jag skulle få hjälp, och att det inom två månaders tid skulle finnas underlag för att ta ett beslut hur vida jag behöver operera min Arnold Chiarri igen.
Men nu har det gått 39 dagar, jag har fortfarande inte ens fått komma till min neurolog.
Min situation nu är att jag har pausat mitt liv, jag tar oerhört kraftiga värktabletter, värktabletter som gör mig oförmögen till att hitta på något.
Jag sitter och väntar på att få ett svar, att få hjälp, hjälp som ska vara självklar..
Men min hjälp den försvinner i byråkratin vi i Sverige kallar sjukvård.
Politikerna är så förbannat stolta över vår sjukvård.
Men det är inte jag, jag har i 2,5års tid gått och önskat livet ur mig själv för att min huvudvärk är så fruktansvärd.
Mina värktabletter hjälper inte, i bästa fall så lindrar dom.
Ett system som är satt i bruk för att vårda och hjälpa människor ska inte få fungera på detta sättet, det ska inte få ta så här lång tid.
Själv börjar jag känna att den psykiska påfrestningen utav min huvudvärd, den börjar köra slut på min energi.
Jag har ingen livslust eller ork för att hitta på något längre, även om jag hade det så fungerar det inte med mina tabletter.
Hela min situation sätter en enorm press på min familj, att försöka hjälp mig.
Men det är inte deras ansvar att hjälpa mig, dom ska inte behöva ta det ansvaret.
Det ska inte finnas ett behov för min familj att stiga in och trycka på för att vi ens ska få ett svar, något är gravt fel med sjukvården när man måste jaga och jaga för att ens få tag i någon.
Ni måhända vara stolta över sjukvården vi har i bruk i detta ”fantastiska” land som heter Sverige.
Men det är inte vi som ser hur den faktiskt fungerar, jag fruktar för dom som har allvarligare tillstånd som råkar ut för detta system.
Det är en tillräckligt stor påfrestning för psyket att vara sjuk och det tar nog av ens krafter, utan att man ska behöva jaga sjukvården med en högaffel för att man ska få den hjälpen man behöver och är berättigad till.
Jag har levt 20 långa år, fyllda av smärta, ilska, förtvivlan och hopp som etableras för att ryckas väck, men jag har fått nog av det nu, inte en dag till tänker jag låta sjukvården diktera mitt liv.
Det lilla liv jag har kvar, som jag kämpar så hårt för att hålla fast i, allt för många har drivitis iväg utav pressen när jag mått dåligt, allt för många broar jag bränt och förhållanden som rasat.
Jag kämpar varje dag, på grund utav avsaknaden av struktur inom sjukvården, bristen på hjälp.
Får jag inte min hjälp snart, då är det försent.
That's all right because you wish you were dead,
You live life with a hex,
Over your head,
A savior's mouth with a serpents tongue,
But don't forget you're like this with the chosen one,
And I forget about my losing streak,
But you never slip at a chance to remind,
It sounds like you should save a prayer for me,
But I'll take my chances with the unworthy
And you know the quick path,
The righteous the way back,
I'll end up the only one,
I'll end up the lost son
http://open.spotify.com/track/3txxlEh6a0tdpef20gQRKw
Ändan sedan jag föddes så har jag haft omfattande problem med min hälsa till följd utav min vattenskalle och min cysta på hjärnan, detta har lett till att jag haft mycket huvudvärk och missat mycket i skolan, jag har alltid kastats fram och tillbaka mellan läkare och aldrig fått några klara besked.
När jag var 13 så fick jag en oerhört kraftig huvudvärk, den varade i ett år före det att någon listat ut vad som orsakade det och gjorde något åt det.
Denna någon var dr Patrik Sturnegck i Linköping, en man som jag är oerhört tacksam mot, han har hjälpt mig sedan jag var 7år gammal.
När jag började gymnasiet så bytte jag från Linköpings universitetssjukhus till Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.
Det är ett val jag för evigt kommer att ångra.
Min behandlande kirurg blev dr Magnus Tessel, en läkare jag ytterst sällan såg skymten av, jag fick alltid träffa andra läkare i hans ställe.
Under dom två åren jag var patient hos honom så utvecklade jag en oerhört kraftig huvudvärk, en huvudvärk så kraftig att jag önskar livet ur mig själv när jag har den.
Jag har denna huvudvärk varje dag och har haft det så i två år, jag har kastats fram och tillbaka mellan läkare och aldrig kunnat få ett bra svar på vad som orsakar denna smärta.
Sanningen är den att ingen läkare har tagit min huvudvärk på allvar förrens jag valde att komma tillbaka till dr Stugnegck i Linköping.
Men jag var där den 10/9 i år, med ett löfte om att jag inom en månads tid skulle få träffa en smärtspecialist, om att jag skulle få hjälp, och att det inom två månaders tid skulle finnas underlag för att ta ett beslut hur vida jag behöver operera min Arnold Chiarri igen.
Men nu har det gått 39 dagar, jag har fortfarande inte ens fått komma till min neurolog.
Min situation nu är att jag har pausat mitt liv, jag tar oerhört kraftiga värktabletter, värktabletter som gör mig oförmögen till att hitta på något.
Jag sitter och väntar på att få ett svar, att få hjälp, hjälp som ska vara självklar..
Men min hjälp den försvinner i byråkratin vi i Sverige kallar sjukvård.
Politikerna är så förbannat stolta över vår sjukvård.
Men det är inte jag, jag har i 2,5års tid gått och önskat livet ur mig själv för att min huvudvärk är så fruktansvärd.
Mina värktabletter hjälper inte, i bästa fall så lindrar dom.
Ett system som är satt i bruk för att vårda och hjälpa människor ska inte få fungera på detta sättet, det ska inte få ta så här lång tid.
Själv börjar jag känna att den psykiska påfrestningen utav min huvudvärd, den börjar köra slut på min energi.
Jag har ingen livslust eller ork för att hitta på något längre, även om jag hade det så fungerar det inte med mina tabletter.
Hela min situation sätter en enorm press på min familj, att försöka hjälp mig.
Men det är inte deras ansvar att hjälpa mig, dom ska inte behöva ta det ansvaret.
Det ska inte finnas ett behov för min familj att stiga in och trycka på för att vi ens ska få ett svar, något är gravt fel med sjukvården när man måste jaga och jaga för att ens få tag i någon.
Ni måhända vara stolta över sjukvården vi har i bruk i detta ”fantastiska” land som heter Sverige.
Men det är inte vi som ser hur den faktiskt fungerar, jag fruktar för dom som har allvarligare tillstånd som råkar ut för detta system.
Det är en tillräckligt stor påfrestning för psyket att vara sjuk och det tar nog av ens krafter, utan att man ska behöva jaga sjukvården med en högaffel för att man ska få den hjälpen man behöver och är berättigad till.
Jag har levt 20 långa år, fyllda av smärta, ilska, förtvivlan och hopp som etableras för att ryckas väck, men jag har fått nog av det nu, inte en dag till tänker jag låta sjukvården diktera mitt liv.
Det lilla liv jag har kvar, som jag kämpar så hårt för att hålla fast i, allt för många har drivitis iväg utav pressen när jag mått dåligt, allt för många broar jag bränt och förhållanden som rasat.
Jag kämpar varje dag, på grund utav avsaknaden av struktur inom sjukvården, bristen på hjälp.
Får jag inte min hjälp snart, då är det försent.
That's all right because you wish you were dead,
You live life with a hex,
Over your head,
A savior's mouth with a serpents tongue,
But don't forget you're like this with the chosen one,
And I forget about my losing streak,
But you never slip at a chance to remind,
It sounds like you should save a prayer for me,
But I'll take my chances with the unworthy
And you know the quick path,
The righteous the way back,
I'll end up the only one,
I'll end up the lost son
http://open.spotify.com/track/3txxlEh6a0tdpef20gQRKw
